Kommunpolitiker tycker om den egna kommunen

Vilken politik vill kommunpolitikerna föra på hemmaplan? I detta inlägg presenterar vi resultat som visar vad fullmäktigeledamöter från olika partier tycker i ett antal kommunpolitiska frågor. Vi visar bland annat att viljan att bedriva aktiv närings- och jämställdhetspolitik är stor medan inställningen till vårdnadsbidrag och friskolor är övervägande negativ.

I tidigare inlägg har vi redovisat kommunfullmäktigeledamöternas åsikter i rikspolitiska frågor och så kallade rikskommunala frågor. Vi övergår nu till de frågor som ledamöterna har möjlighet att direkt påverka i sitt fullmäktige.

I Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen ställdes elva förslagsfrågor som gällde den egna kommunen. De svenska kommunfullmäktigeledamöternas åsikter om de elva förslagen presenteras i tabell 5 där förslagen, precis som tidigare, är rangordnade från det mest till det minst populära enligt balansmåttskolumnen näst längst till höger. Kommunfullmäktigeledamöternas åsikter om de olika förslagen redovisas också efter partitillhörighet. I kolumnen längst till höger redovisas sambandet mellan partitillhörighet och åsikt med hjälp av det statistiska måttet Eta².



Med en viss förenkling kan två typer av kommunala förslag urskiljas: dels populära förslag med relativt små åsiktsskillnader mellan de olika partiernas ledamöter (de sex övre förslagen i tabellen), dels omstridda förslag med stora åsiktsskillnader mellan ledamöter från olika partier (de fem nedre förslagen).

De sex mest populära förslagen gällande den egna kommunen är i tur och ordning att stödja företag som vill etablera sig i kommunen (+80), att intensifiera jämställdhetsarbetet (+67), att införa fler öppna nämndsammanträden (+45), att satsa mer på kulturpolitiken (+42), att ta emot fler flyktingar i kommunen (+33) och att bedriva en mer restriktiv kommunal alkoholpolitik (+32). De sex förslagen har över lag klart fler förespråkare än motståndare inom samtliga partier med undantag för förslaget om kultursatsningar där M- och Sd-ledamöter är relativt sett mer negativa, förslaget om ökad flyktingmottagning där M-ledamöterna och ledamöterna från övriga partier är kluvna respektive svagt negativa och Sd-ledamöterna helt avvisande, och förslaget om restriktiv alkoholpolitik där M-ledamöterna är svagt negativa.

De fem omstridda förslagen med starkast samband mellan ledamöternas partitillhörighet och åsikter är samtliga av vänster-högerkaraktär och handlar i tur och ordning om att öka inslaget av kundvalssystem (+24), låta privata entreprenörer utföra mer av den kommunala verksamheten (+16), höja skatten hellre än att minska servicen (+12), införa vårdnadsbidrag för barn mellan 1 och 3 år (-13) och satsa mer på friskolor (-20). I fyra av fem fall finner vi den största åsiktsskillnaden mellan V- och M-ledamöter. Undantaget här är frågan om vårdnadsbidrag där åsiktsskillnaden är störst mellan S- och Kd-ledamöter.

När det gäller förslagen om intensifierat jämställdhetsarbete och ökad kommunal flyktingmottagning har vi gått vidare och prövat vad som med lite god vilja kan kallas för en variant av ”närvarons politik”, det vill säga att en grupps närvaro och storlek i en politisk församling har betydelse för den politik som förs (jfr t ex Phillips 1995).

Kvinnliga ledamöter är som förväntat mer positiva än manliga ledamöter till förslaget om intensifierat kommunalt jämställdhetsarbete (+77 mot +59) samtidigt som det kanske är något förvånande att den könsskillnaden är betydligt mindre bland S- och V-ledamöter och helt saknas bland MP-ledamöter. Däremot finns det inte någon tydlig effekt av ”närvarons politik” i form av procentandelen kvinnliga kommunfullmäktigeledamöter: Det finns visserligen ett samband mellan den kontextuella variabeln andel kvinnor i kommunfullmäktige (som varierar mellan 20 och 58 procent) och ledamöternas åsikt om förslaget att intensifiera jämställdhetsarbetet, men sambandet är mycket svagt (Pearsons r=0,06).

När vi förflyttar oss till frågan kommunal flyktingmottagning tycks det till en början som att det finns ett visst stöd för ”närvarons politik”: Kommunfullmäktigeledamöter i kommuner där Sverigedemokraterna inte fick något mandat i valet 2006 är nämligen mer positiva till flyktingmottagning i den egna kommunen (+41) jämfört med ledamöter i kommuner där Sverigedemokraterna fick minst ett mandat (+27). Men eftersom Sverigedemokraternas kommunfullmäktigemandat i allt väsentligt är lokaliserade till södra Sverige är det samtidigt svårt att bortse från att den åsiktsskillnaden istället handlar om politisk geografi och partiernas skiftande styrkeförhållanden.

Ett försök att hålla den typen av skillnader under kontroll är att jämföra åsikterna om kommunal flyktingmottagning mellan ledamöter i kommuner med besatta SD-mandat (3 732 ledamöter) och ledamöter i kommuner med SD-mandat där dessa är obesatta (779 ledamöter). Resultatet av den prövningen är dock snarast negativt för hypotesen om närvarons politik och visar att kommunfullmäktigeledamöter i kommuner med besatta och obesatta SD-mandat har samma inställning till kommunal flyktingmottagning (+28 respektive +26). Utifrån det här enkla testet är vår slutsats att Sverigedemokraternas närvaro i kommunfullmäktige beror på ett mindre flyktingvänligt opinionsklimat, snarare än att Sverigedemokraterna påverkar opionionsklimatet bland övriga partiers ledamöter i kommunfullmäktige.

Figur 4. Kommunfullmäktigeledamöters inställning till flyktingmottagning i kommuner där SD har respektive inte har mandat, och i kommuner där SD har minst ett mandat som är besatt, respektive kommuner där SD bara har ett obesatt mandat.


Kommentar: Talen visar balansmått för förslaget ”Ta emot fler flyktingar i kommunen”, där ett högre värde innebär en mer positiv inställning. Sverigedemokraternas ledamöter har inte tagits med i beräkningen av balansmåtten.

Frågor till läsarna
Kommunpolitiker verkar vara mer negativa till att satsa mer på friskolor än att låta privata entreprenörer utföra mer av den kommunala verksamheten generellt. Vad kan det bero på?

Och vad beror det på att politiker i kommuner där Sverigedemokraterna är representerade är mindre positiva till att ta emot fler flyktingar än politiker i kommuner där Sverigedemokraterna inte är representerade? Beror det på att kommunmedborgarna efterfrågar en mindre flyktingvänlig politik i dessa kommuner eller att Sverigedemokraternas representanter påverkar övriga politiker?

Referens
Phillips, Anne (1995): The Politics of Presence, Clarendon Press, Oxford.

Kommunpolitiker tycker om rikskommunala frågor

På många områden fattar riksdagen beslut som påverkar det lokala och regionala självstyrets omfattning. I detta inlägg redovisar vi vad kommunpolitiker tycker i ett antal viktiga frågor som handlar om var den politiska beslutsmakten skall ligga – på lokal, regional eller statlig nivå.

Vårt förra inlägg handlade om kommunpolitikernas åsikter i rikspolitiska sakfrågor. Nu skall vi gå vidare på samma tema, men nu handlar det inte om politikens innehåll utan om formerna för dess genomförande och relationen mellan de tre politiska nivåerna.

I 2008-2009 års Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökning ingick åtta frågor som kan klassificeras som rikskommunala i betydelsen att de handlar om ansvarsfördelningen mellan stat, landsting och kommuner och om likvärdighet och utjämning mellan kommunerna men där staten (riksdagen) har beslutanderätten. Kommunfullmäktige-ledamöternas åsikter om de åtta förslagen, totalt och inom respektive parti, redovisas i tabell 4. Förslagen är rangordnade från det mest till det minst populära förslaget enligt balansmåttskolumnen näst längst till höger som visar andelen ledamöter som tycker att ett förslag är mycket eller ganska bra minus andelen ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska dåligt. Graden av partipolitisering mäts här med hjälp av sambandsmåttet Eta2, där ett högt värde innebär att det finns stora åsiktsskillnader mellan ledamöter från olika partier.

Kommunfullmäktigeledamöterna är klart positiva till att verka för likvärdig service i landets kommuner (balansmått +53) och till det kommunala självstyret i form av att minska statens inflytande över kommunernas verksamhet (+45). Samtliga partiers ledamöter är positiva till likvärdig service i landets kommuner, men V-, S- och MP-ledamöter (+82, +71 respektive +65) är betydligt mer positiva än framförallt M-ledamöter (+16). När det gäller det kommunala självstyret är det istället de borgerliga partiernas ledamöter som är mest positiva (balansmått mellan +71 och +47) medan ledamöterna från V (-2), Mp (+21) och S (+26) har en mer ljum inställning.

De två frågorna om att förhindra företag med vinstsyfte att driva sjukhus (+9) och att begränsa möjligheterna till utförsäljning av kommunala bostadsbolag (+4) är som förväntat två tydliga vänster-högerfrågor (Eta2=0,59 respektive 0,51) som delar ledamötsopinionen nästan mitt itu: Vänsterpartiets och Socialdemokraternas ledamöter (+88 och +77 respektive +81 och +71) är mycket positiva medan de borgerliga ledamöterna och framförallt M-ledamöterna (-83 och -80) är mycket negativa. Förslaget om att minska den ekonomiska utjämningen mellan kommuner och landsting med hög och låg skattekraft (-18) är också svagt vänster-högerrelaterat, men här är det enbart M-ledamöterna som är svagt positiva medan övriga partiers ledamöter är klart eller svagt negativa.

Tre av de rikskommunala frågorna handlade om landstingens och regionernas uppgifter inom ramen för flernivådemokratin. Bland kommunfullmäktigeledamöterna finns, som förväntat, en negativ inställning till att överföra uppgifter från kommunerna till landstingen/regionerna (balansmått -33). Däremot finns det en svagt positiv inställning till att överföra uppgifter från staten till landstingen/regionerna (+16) men också, något märkligt, till avskaffa landstingen (+17). De två frågorna om att överföra statliga uppgifter till landstingen och att avskaffa landstingen är visserligen negativt korrelerade (-0,16, Pearsons r), men det är samtidigt 18 procent av samtliga kommunfullmäktigeledamöter som både vill överföra uppgifter från staten till landstingen och avskaffa landstingen. Vår bästa gissning är att detta resultat till stor del handlar om ledamöter som inte vill avskaffa den regionala beslutsnivån men väl ersätta landstingen med större regioner. I enlighet med en sådan tolkning finns det knappast något svagt positivt stöd för att avskaffa den regionala beslutsnivån i Sverige (som frågan om att avskaffa landstingen indikerar) utan förmodligen ett åtminstone svagt stöd för att behålla den beslutsnivån.

Frågor till läsarna
Vad tror ni det beror på att så många av ledamöterna svarar att de vill avskaffa landstingen? Är de kritiska mot de nuvarande landstingen och vill införa storregioner – eller gäller kritiken hela den regionala nivån?

Kommunpolitiker tycker om rikspolitik

I det här inlägget redovisar vi vad kommunpolitiker från olika partier tycker i en rad rikspolitiska frågor. För första gången kan vi också ge en bild av vad Sverigedemokraternas ledamöter står i olika frågor. När vi jämför med medborgarnas åsikter hittar vi den största skillnaden i frågan om flyktingmottagning.

I förra veckans inlägg redovisade vi hur kommunpolitiker placerade sig själva längs den ideologiska vänster-högerdimensionen. Det är nu dags att ta steget över till ledamöternas åsikter i konkreta sakfrågor. Vi inleder med en redovisning av åsikter i rikspolitiska frågor. De därpå följande inläggen kommer att handla om vad ledamöterna tycker i kommunpolitiska sakfrågor och i frågor om kommunpolitikens spelregler.

Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen innehöll åtta frågor om rikspolitik som alla var formulerade i termer av förslag. Avsikten med urvalet av frågor var att inte enbart fokusera på de mest centrala politikområdena, vilket innebär att endast två av de åtta frågorna – förslagen om att minska inkomstskillnaderna och att minska den offentliga sektorn – klart och tydligt hör hemma på den dominerande vänster-högerdimensionen. De övriga sex frågorna handlade också om viktiga politikområden men var samtidigt tänkta att fånga in opinionsläget i frågor som kan sägas ”gå på tvärs” mot eller ligger något vid sidan om vänster-högerdimensionen. Dessa frågor handlade om förslagen att minska försvarsutgifterna, ta emot färre flyktingar, satsa på ett miljövänligt samhälle, öka jämställdheten mellan kvinnor och män, införa euron som valuta och att på sikt avveckla kärnkraften.

Kommunfullmäktigeledamöternas åsikter om de åtta förslagen redovisas i figur 3. Förslagen är rangordnade från det mest till det minst populära förslaget enligt ett balansmått som visar andelen ledamöter som tycker att ett förslag är mycket eller ganska bra minus andelen ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska dåligt. Balansmåttet kan med andra ord variera mellan +100 (alla är positiva) och -100 (alla är negativa).

Figur 3. Kommunpolitikers inställning till åtta rikspolitiska förslag.

Det klart mest populära förslaget bland 2008-2009 års kommunfullmäktigeledamöter var att satsa på ökad jämställdhet mellan kvinnor och män (balansmått +80) följt av förslaget att minska inkomstskillnaderna i samhället (+48). Ledamöterna var också i huvudsak positiva till att förslagen att införa euron som valuta (+21) och att satsa på ett miljövänligt samhälle (+16) och marginellt mer positiva än negativa till förslagen att minska försvarsutgifterna (+6) och att på sikt avveckla kärnkraften (+3). Kommunfullmäktigeledamöterna var däremot svagt negativa till att förslaget att minska den offentliga sektorn (-12) och klart negativa till förslaget att ta emot färre flyktingar (-40).

Föga förvånande finns det stora åsiktsskillnader mellan de olika partiernas kommunfullmäktigeledamöter, vilket innebär att frågorna kan sägas vara klart partipolitiserade. Graden av partipolitisering mäts här med hjälp av sambandsmåttet Eta2, där ett högt värde innebär att det finns stora åsiktsskillnader mellan ledamöter från olika partier. De mest partipolitiserade förslagen är i tur och ordning de två vänster-högerfrågorna om att minska den offentliga sektorn (Eta2=0,55) och att minska inkomstskillnaderna (Eta2=0,41) och förslaget att på lång sikt avveckla kärnkraften (Eta2=0,35). De minst partiskiljande förslagen är att minska försvarsutgifterna (Eta2=0,14) och att öka jämställdheten (Eta2=0,15).

Den största åsiktsmässiga spännvidden återfinns genomgående mellan kommunfullmäktigeledamöter från antingen Vänsterpartiet eller Miljöpartiet och ledamöter från antingen Moderaterna, Sverigedemokraterna eller Folkpartiet. Trots att vi i ett tidigare inlägg sett att Sverigedemokraternas ledamöter i genomsnitt placerar sig själva nära mitten på vänster-högerdimensionen (5,7 på en skala från 0 till 10) hittar vi dem nu längst eller näst längst ut på åsiktsflanken i fyra av de åtta frågorna. Sverigedemokraternas ledamöter är mest negativa till flyktingmottagning och jämställdhet, näst mest negativa till euron, och mest positiva till försvaret.

Fem av de rikspolitiska förslagsfrågorna i 2008-2009 års kommun- och landstingsfullmäktigeundersökning har även ställts till ett riksrepresentativt urval av medborgare inom ramen för 2008 års SOM-undersökning. För tre av dessa frågor – om offentlig sektor, jämställdhet och kärnkraftsavveckling – är åsiktsöverensstämmelsen mellan kommunpolitiker och medborgare nästan perfekt (skillnaden uppgår till försumbara 2, 1 respektive 1 balansmåttsenhet). När det gäller förslaget att på sikt avveckla kärnkraften är medborgarna något mer positiva än kommunpolitikerna (balansmått +32 mot +16). Den största åsiktsskillnaden återfinns här för förslaget att ta emot färre flyktingar där medborgarna är klart positiva (+57) medan kommun-politikerna är klart negativa (-40).

Fråga till läsarna
Känner ni som är partipolitiskt aktiva igen er i de här åsiktsmönstren? Är Sverigedemokraternas åsiktsmönster det ni hade förväntat er?