Formerna för hur lokal offentlig service produceras har under de senaste årtiondena förändrats avsevärt. Under 1990-talet fick den ursprungligen anglosaxiska förvaltningsfilosofin "The New Public Management" – den nya offentliga styrningen – stort genomslag. Grundprincipen i denna filosofi kan sägas vara en strävan att göra den offentliga sektorn mer företagslik. Ett uttryck för det är privatiseringar, i betydelsen att privata serviceentreprenörer utför mer av den kommunala verksamheten.
En annan trend är att kommuner i större utsträckning samverkar. Kommunalförbund representerar ökat samarbete mellan offentliga aktörer på den lokala nivån, och regionala utvecklingsnätverk representerar det ökade inslaget av mer eller mindre informella samarbeten mellan aktörer som kan vara både offentliga och privata, och både lokala och statliga – allt i syfte att främja den regionala utvecklingen.
Användingen av privatiseringar, kommunalförbund och regionala utvecklingsnätverk har blivit alltmer omfattande i svenska kommuner sedan 1970-talet. De senaste tio åren har andelen verksamhet som köps in från privata aktörer fördubblats. Under motsvarande tid har antalet kommuner som uppger att de medverkar i minst ett kommunalförbund ökat från 183 till 245.
Ett vanligt argument för att genomföra dessa reformer är att de ska leda till ökad effektivitet i den kommunala resursanvändningen. När det gäller privatiseringar brukar konkurrens framhållas som en mekanism som kan åstadkomma kostnadsminskningar. För kommunalförbund och regionala utvecklingsnätverk handlar det istället om samarbetsfördelar.
Kritiker menar dock att det inte är säkert att organisationsförändringarna leder till de önskade kostnadsbesparingarna. Internationell forskning har till exempel visat att det kan vara svårt att skapa konkurrens på marknaden för tjänster som upphandlas (Lowery, 1998).
Vidare menar kritiker att organisationsförändringarna kan få negativa konsekvenser för demokratiska värden, såsom medborgarnas möjlighet till ansvarsutkrävande. Privata serviceentreprenörer omfattas inte av samma lagar och regler som den offentliga förvaltningen, vilket kan försvåra medborgares och politikers möjligheter att utkräva ansvar från serviceproducenter (Johnston & Romzek, 1999), och de indirekt utsedda ledningarna från kommunalförbund är till skillnad från kommunfullmäktigeledamöter inte direkt ansvariga inför väljarna, vilket kan ses som problematiskt ur demokratisk synvinkel.
I kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen ställde vi frågor till ledamöterna om synen på de tre organisationsreformerna. Kommunfullmäktigeledamöterna fick på frågan ”Vilken är din inställning till att din kommun samarbetar med följande aktörer?” uppge sin allmänna inställning till ”Privata serviceentreprenörer”, ”Andra kommuner i kommunalförbund” och ”Regionala utvecklingsnätverk där näringsliv och statliga myndigheter kan ingå”. Svaren avgavs på en skala från 0 (mycket negativ) till 10 (mycket positiv). Medelvärdena för samtliga ledamöter redovisas i figur 17.
Figur 17. Kommunfullmäktigeledamöternas inställning till samarbete med andra kommuner i kommunalförbund, med regionala utvecklingsnätverk och med privata serviceentreprenörer (medelvärde 0-10, 0 mycket negativ, 10 mycket positiv).
Kommunfullmäktigeledamöterna är klart positiva till både samarbete i kommunalförbund (8,1) och regionala utvecklingsnätverk (7,8). Inställningen är ungefär densamma inom alla politiska partier. Samarbete med privata serviceentreprenörer (6,8) är dock mer omstritt. Borgerliga ledamöter (8,1) är betydligt mer positiva än rödgröna ledamöter (4,9).
Vilka konsekvenser får då de tre organisationsförändringarna för effektivitet och demokrati? För varje organisationsförändring fick ledamöterna svara på fyra frågor om möjliga konsekvenser: om konsekvenserna för den kommunala servicen, den ekonomiska tillväxten, medborgarnas möjlighet att påverka politiken och kommunfullmäktiges möjlighet att påverka politiken. Svaren avgavs på en skala från -5 (försämras i stor utsträckning) till +5 (förbättras i stor utsträckning). Resultaten redovisas i tabell 16.
Organisationsförändringarna uppfattas ha bäst konsekvenser för effektiviteten. Medelvärdena för bedömningarna av effekterna på den kommunala servicen och den ekonomiska tillväxten överstiger för alla tre reformerna mittenvärdet 0 (ingen förändring). Allra bäst konsekvenser för effektiviten uppfattas kommunalförbund ha.
Kommunalförbund är dock den organisationsförändring som uppfattas ha mest negativa konsekvenser för medborgarnas möjlighet att påverka politiken (-0,5), medan regionala utvecklingsnätverk och och privata serviceentreprenörer inte uppfattas ha lika negativa konsekvenser (-0,2 respektive -0,3). Kritiker som menar att medverkan i kommunalförbund innebär att makten flyttas längre bort från medborgarna får alltså ett visst stöd av kommunfullmäktigeledamöterna.
Samarbete i kommunalförbund och med privata serviceentreprenörer uppfattas ha en marginellt negativ inverkan på kommunalförbund (-0,1 respektive -0,3) medan regionala utvecklingsnätverk uppfattas ha en liten positiv effekt (+0,1).
Fråga till läsarna
Innebär medverkan i kommunalförbund, regionala utvecklingsnätverk och privatiseringar en avvägning mellan demokrati och effektivitet?
Referenser
Johnston, Jocelyn & Barbara Romzek (1999): “Contracting and Accountability in State Medicaid Reform: Rhetoric, Theories, and Reality” Public Administration Review 59: 383-399.
Lowery, David (1998): ”Consumer Sovereignty and Quasi-Market Failure” Journal of Public Administration, Research and Theory 8: 137-172.
Inlägg
