onsdag 16 juni 2010

Fullmäktigeledamöters uppdrag i nämnder och bolag

De allra flesta kommunfullmäktigeledamöter har vid sidan av sitt uppdrag i fullmäktige också förtroendeuppdrag i styrelser och nämnder. Det är i dessa organ som den exekutiva makten i kommunerna utövas. I detta inlägg skall vi undersöka vilka politiker som har vilka typer av uppdrag. Våra resultat visar bland annat att kvinnor är underrepresenterade i tekniska nämnder och i bolagsstyrelser.

I tidigare inlägg har vi sett närmare på ledamöternas könstillhörighet, ursprung, inkomst och religion. I detta inlägg skall vi analysera hur egenskaper av detta slag har samband med vilka typer av politikområden som ledamöterna ansvarar för.
Bland ledamöterna i kommunfullmäktige har 66 procent ett uppdrag i en kommunal nämnd (uppdrag i kommunstyrelser oräknat) och 25 procent av ledamöterna har uppdrag i kommunala bolagsstyrelser.

Bland fullmäktigeledamöter med nämnduppdrag finner vi inte några tydliga skillnader i ålder mellan ersättare, ordinarie ledamöter och ledamöter med presidieuppdrag. Motsvarande skillnader i utbildningsnivå är också mycket små. Bland ledamöter och ersättare är könsfördelningen jämn (48-49 procent kvinnor), medan andelen kvinnor är betydligt färre bland vice nämndordförande (40 procent) och i synnerhet bland nämndordförande (36 procent).

Motsvarande mönster finner vi för låginkomsttagare och invandrare, som också blir allt färre ju högre upp i nämndhierarkin vi går. Mönstren från nämnduppdragen återfinns även i bolagsstyrelserna, men här är de ännu mer accentuerade. Andelen kvinnor bland fullmäktigeledamöter utan bolagsuppdrag är 45 procent, bland de ordinarie ledamöterna i bolagsstyrelserna utgör kvinnorna 33 procent och bland vice ordförande och ordförande 25 respektive 20 procent. Endast 1,1 procent av bolagsordförandena är uppvuxna utomlands, vilket kan jämföras med 5,0 bland ledamöter utan bolagsuppdrag.

Den fråga vi nu ställer oss är om det finns några sociala skillnader mellan kommun-fullmäktigeledamöter som har uppdrag i nämnder med olika verksamhetsansvar. Svar på detta får vi i tabell 14 där vi också inkluderar ledamöter som har uppdrag i kommunala bolagsstyrelser samt ledamöter utan uppdrag i vare sig styrelsen, nämnder eller bolag.



Medelåldern för ledamöter med olika typer av uppdrag skiftar inte så mycket, men det är intressant att notera att den högsta medelåldern återfinns i nämnder med ansvar för äldreomsorg och den lägsta i nämnder ansvariga för barnomsorg. (Låg medelålder betyder i detta sammanhang 50 år!)

Könsfördelningen skiftar däremot påfallande mycket mellan olika uppdragstyper. Flest män hittar vi i nämnder ansvariga för tekniska frågor och i miljö- och hälsoskyddsnämnder (67 procent) medan den högsta andelen kvinnor finns i nämnder ansvariga för barnomsorg, äldreomsorg och socialtjänst – i samtliga dessa nämndtyper är kvinnor i majoritet. Den största könsskillnaden återfinns dock bland fullmäktigeledamöter med uppdrag i de kommunala bolagen där hela 68 procent är män. Inkomstmässigt är det också i de kommunala bolagsstyrelserna som andelen höginkomsttagare är störst, följt av nämnder med ansvar för näringslivsfrågor och kommunstyrelserna. Lägst inkomst har ledamöter i de kvinnodominerade omsorgsnämnderna.

Ledamöter i tekniska nämnder, näringslivsnämnder samt tekniska nämnder är de som har den lägsta utbildningsnivån (40-43 procent högutbildade) medan övriga nämnder och styrelser ligger på en klart högre nivå (47-53 procent).

Fullmäktigeledamöter som är uppvuxna i utlandet återfinns i relativt sett högre utsträckning i kommundelsnämnder och i socialnämnder. Nämnder för näringslivsfrågor och kommunala bolagsstyrelser har den lägsta andelen invandrare.

Frågor till läsarna
Varför tror ni könsfördelningen i nämnderna varierar så kraftigt – från 33 procent kvinnor och 67 procent män i tekniska nämnder och miljönämnder till 52-53 procent kvinnor och 47-48 procent män i nämnder ansvariga vår omsorgsverksamhet?
Varför tror ni att andelen kvinnor, låginkomsttagare och invandrare är särskilt låg i just kommunala bolagsstyrelser?

2 kommentarer:

  1. För att det av tradition ser ut så även i yrkeslivet dvs. att män har eller har haft tekniska yrken och kvinnor vård-och omsorgsyrken. Att andelen kvinnor, låginkomsttagare och invandrare är särskilt låg även i kommunala bolagsstyrelser beror på att samma förhållande gäller även i statliga och privatägda bolagsstyrelser

    SvaraRadera
  2. David Karlsson29 juni 2010 09:26

    Eddie: ja - kvinnor och män, liksom andra sociala grupper, är inte proportionerligt fördelade på olika sektorer och positioner i svenskt yrkesliv. Beroende på vilken grupp och vilken position det gäller kan man fundera över om brister i proportionalitet beror på att sociala grupper har olika kvalifikationer eller om det förekommer någon form av diskriminering i anställningsprocesserna. Diskriminering behöver inte heller vara uttrycklig och intentionell - även våra omedvetna eller oreflekterade förväntningar på olika grupper i arbetslivet bidrar till en sortering.

    Men skillnaden mellan politiken och yrkeslivet är att rekryteringsprocessen sker mer öppet och övervägt. Medborgarna har rätt att förvänta sig mycket goda motiveringar till varför vissa sociala grupper är över- och andra underrepresenterade i politiken.

    /David Karlsson
    Göteborgs universitet

    SvaraRadera