Kommunpolitiker till vänster och höger

Politikers positioner längs den ideologiska vänster-högerdimensionen är utan tvekan den enskilt viktigaste förklaringen till vad de tycker i olika samhällsfrågor. Vi vet ungefär hur politiker från olika partier brukar placera sig längs vänster-högerdimensionen. Men vilka skillnader finns mellan riksdagsledamöter och ledamöter i kommun- och landstingsfullmäktige?

Ideologisk vänster-högerposition har vi i undersökningen mätt på traditionellt sätt genom att be kommun­politikerna att placera sig på en vänster-högerskala med värden från 0 till 10 där 0 står för ”klart till vänster”, 5 för ”varken vänster eller höger” och 10 för ”klart till höger”. I motsvarande undersökningar med riksdagsledamöter och medborgare har vi vant oss vid en genomsnitts­position kring mittpunkten 5: I 2006 års riksdagsundersökning var den genomsnittliga vänster-högerpositionen 5,2, det vill säga strax till höger om mitten (Brothén & Holmberg 2010) och i 2006 års väljarundersökning var medelvärdet också 5,2 (Oscarsson & Holmberg 2008).

Det är därför med viss förvåning som vi konstaterar att både kommun­politiker (4,8) och landstingspolitiker (4,8) i genomsnitt placerar sig något till vänster om mittpunkten. Kommunpolitikernas relativa vänsterposition skulle eventuellt kunna bero på en allmän vänsterförskjutning mellan undersökningsåren 2006 och 2008. Men den förklaringen tror vi mindre på eftersom det inte finns någon sådan signifikant förskjutning bland medborgare mellan 2006 och 2008 mätt med SOM-institutets femgradig skala från 1 ”klart till vänster” till 5 ”klart till höger” (medelvärdet i SOM-undersökningarna är 3,0 2006, 3,0 2007 och 3,0 2008).

Förklaringen till kommun- och landstingspolitikernas relativa vänsterposition tror vi istället har att göra med att de till skillnad från riksdagsledamöter och slumpmässiga medborgarurval helt enkelt inte är, och inte heller är tänkta att vara, riksrepresentativa. Kommunpolitiker är visserligen representativa för sin respektive kommun samtidigt som större kommuner har något fler fullmäktigemandat än mindre (101 mandat i Stockholms kommun mot 31 mandat i de minsta kommunerna). Men variationen i befolkningsstorlek mellan olika kommuner är betydligt större än variationen i antal fullmäktigemandat, vilket innebär att det finns fler politiker per invånare i befolkningsmässigt mindre kommuner.

Kommun- och landstings­politikernas relativa vänster­position handlar med andra ord om att de, med riksrepresentativa glasögon sett, i stor utsträckning kommer från befolkningsmässigt mindre kommuner och landsting där partier till vänster av tradition har ett starkt röststöd. 

Den mer spännande frågan om kommunpolitikernas vänster-högerposition är därför om mönstret med kommun- och landstingspolitiker relativt sett till vänster om riksdagspolitiker kvarstår eller försvinner när vi genomför analysen inom respektive politiskt parti. 

En ytterligare möjlighet i det sammanhanget skulle kunna vara att kommun- och landstings­politiker befinner sig till vänster om sina riksdagsledamöter inom partier till vänster medan kommun- och landstingspolitiker befinner sig till höger om sina riksdagsledamöter inom partier till höger. Ett sådant mönster kan sägas stämma överens med det som brukar kallas för John Mays lag för ideologiska inompartiskillnader. Mays lag förutsäger att ett partis mellanskikt i form av medlemmar och aktivister (här kommun- och landstingspolitiker) är mer radikala än partiets toppskikt och ledning (här riksdagsledamöter) och även mer radikala än partiets sympatisörer och väljare (se t ex May 1973).

Det är sedan tidigare väl belagt att riksdagsledamöter till vänster befinner sig till vänster om sina väljare medan riksdagsledamöter till höger befinner sig till höger om sina väljare (se t ex Esaiasson & Holmberg 1996; Brothén & Holmberg 2010). I vilken utsträckning Mays lag även kan sägas gälla för förhållandet mellan riksdagspolitikers och kommunpolitikers ideologiska vänster-höger­positioner redovisas i figur 1.


Figur 1. Ledamöterna i riksdag, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige placerar sig själva på vänster-högerskalan (medelvärde 0-10, 0 klart till vänster, 5 varken vänster eller höger, 10 klart till höger).

Kommentar: Enkätfrågan löd: ”Man talar ibland om att politiska åsikter kan placeras in på en vänster-högerskala. Var någonstans skulle du placera dig själv på en sådan vänster-högerskala?”

Den del av Mays lag som säger att partiets toppskikt (riksdagspolitiker) skall vara mindre radikalt än partiets mellanskikt (kommun- och landstingspolitiker) får stöd inom samtliga sju riksdagspartier även om skillnaderna för Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet är begränsade. Det genomsnittliga avståndet på vänster-höger­skalan mellan riksdags- och kommunfullmäktigeledamöter är störst för i tur och ordning Vänsterpartiet (1,1 skalenheter), Socialdemokraterna (0,9), Moderaterna (0,7) och Miljöpartiet (0,4). Inom Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet placerar sig kommunpolitikerna klart till vänster om riksdagsledamöterna medan de moderata kommun­politikerna placerar sig klart till höger om sina riksdagsledamöter.

I nästa inlägg kommer vi att pröva om Mays lag även gäller inom gruppen kommunfullmäktigeledamöter, det vill säga om kommunfullmäktigeledamöter i kommunstyrelsen och i den styrande majoriteten tenderar att dra in mot mitten på vänster-högerskalan, eller om dessa ledamöter i maktposition snarare tenderar att ta ut de ideologiska svängarna.

Fråga till läsarna

Vår fråga till er är om ni känner igen er i den här beskrivningen. Vad tror ni de här skillnaderna beror på? Kommentera och diskutera gärna med hjälp av kommentarsfunktionen nedan.

Referenser
Brothén, Martin & Sören Holmberg (red) (2010, kommande): Folkets Representanter.

Esaiasson, Peter & Sören Holmberg (1996): Representation from above. Members of parliament and representative democracy in Sweden. Aldershot: Dartmouth.
May, John (1973): Opinion Structure of Political Parties: The Special Law of Curvilinear Disparity. Political Studies 21: 135-51.

Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2008): Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006. Stockholm: Norstedts Juridik.