Kommunpolitiker tycker (inte) om deltagardemokrati

Svenska kommun- och landstingsfullmäktigeledamöter är skeptiska till att komplettera den representativa demokratin med deltagardemokrati. Men det finns samtidigt stora skillnader mellan de politiska partierna: Kommunfullmäktigeledamöter från Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har en klart positiv inställning till deltagardemokrati.

Diskussionerna om demokratins utveckling och vitalisering i Sveriges kommuner handlar i stor utsträckning om och i så fall på vilket sätt den representativa demokratin skall kompletteras med olika former av så kallad deltagardemokrati: I den kommunala representativa demokratin är det medborgarnas viktigaste uppgift att rösta fram de partier och representanter som under den följande mandatperioden skall sköta det politiska beslutsfattandet. I den utsträckning som den representativa demokratin kompletteras med deltagardemokratiska inslag har medborgarna dessutom möjlighet att göra sina röster hörda genom sådant som uppvaktningar, namninsamlingar, aktioner och demonstrationer och ibland också genom folkomröstningar.

I 2008-2009 års Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökning bad vi ledamöterna att ge sin syn på representativ demokrati kontra deltagardemokrati. Vi använde en så kallad dialogfråga som tidigare ställts till ett representativt urval av medborgare inom ramen för 2001 års SOM-undersökning. I frågan fick två fingerade personer, A och B, framföra sina uppfattningar om hur demokratin i samhället fungerar bäst. Ledamöterna ombads därefter att ange om de höll med person A eller person B (fyra svarsalternativ).



Enligt resultaten från 2001 års SOM-undersökning fördelade sig svenska folket relativt jämnt mellan de två demokratialternativen A och B: 56 procent av dem som besvarade frågan höll på det hela taget eller mest med person A som argumenterade för representativ demokrati medan 44 procent på det hela taget eller mest höll med person B som argumenterade för representativ demokrati kompletterad med deltagardemokrati (balansmått -12, där minusvärden anger övervikt för representativ demokrati och plusvärden övervikt för mer deltagardemokrati; måttet kan variera mellan -100 och +100). Motsvarande resultat för 2008-2009 års samtliga kommun- och landstingsfullmäktige-ledamöter och för kommun- och landstingsfullmäktigeledamöter från olika partier redovisas i figur 5.

Figur 5. Kommun- och landstingsfullmäktigeledamöternas inställning till representativ demokrati kontra deltagardemokrati (minusvärden anger övervikt för representativ demokrati och plusvärden övervikt för mer deltagardemokrati).

Kommentar: Balansmått, minusvärden anger övervikt för representativ demokrati och plusvärden övervikt för mer deltagardemokrati; måttet kan variera mellan -100 och +100.

Svenska kommunpolitiker årgång 2008-2009 är betydligt mer negativa till deltagardemokrati jämfört med svenska folket årgång 2001. Med den frågeformulering vi har använt i undersökningen föredrar hela tre fjärdedelar (74 procent) av fullmäktigeledamöterna den ”rena” representativa demokratin medan endast en fjärdedel (26 procent) föredrar representativ demokrati kompletterad med deltagardemokrati (balansmått -48). Motsvarande siffror för lanstingsledamöter är 76 procent för representativ demokrati och 24 procent för deltagardemokrati (-52). Den relativt medborgarna klart mer negativa inställningen är möjligen inte så förvånande eftersom tidigare forskning (där synen på demokrati mätts på annat sätt) visar att svenska kommunstyrelse¬ordförande (borgmästare) vid en jämförelse med borgmästare i 16 andra europeiska länder var de som var mest negativa till deltagardemokrati (Karlsson 2006).

Trots den generellt sett negativa inställningen till deltagardemokrati finns det betydande skillnader mellan kommunpolitiker från olika partier. Den representativa demokratin har sina starkaste förespråkare bland ledamöter från i tur och ordning Moderaterna (-72), Socialdemokraterna (-64), Folkpartiet (-64), Centerpartiet (-50) och Kristdemokraterna (-46) samtidigt som det finns en mycket positiv inställning till deltagar¬demokratiska komplement bland ledamöter från i tur och ordning Miljöpartiet (+64), Sverigedemokraterna (+44) och Vänsterpartiet (+26) (men inte bland V-landstingsledamöter, -2). Stödet för den traditionella representativa demokratin återfinns med andra ord bland ledamöter från stora partier och partier i det politiska mittfältet medan stödet för mer deltagardemokrati återfinns bland ledamöter från vad som skulle kunna kallas antietablissemangspartier till vänster och höger.

Fråga till läsarna
Med tanke på inriktningen på mycket av det kommunala demokratiutvecklingsarbetet hade vi förväntat oss en mer positiv inställning till deltagardemokrati. Vad tror ni att skillnaden mellan ledamöternas opinion och demokratiutvecklingsarbete beror på? Varför tror ni att staplarna för de olika partierna i figur 5 pekar åt olika håll?

Referens
Karlsson, David (2006): Den svenske borgmästaren. Kommunstyrelsens ordförande och den lokala demokratin. Förvaltningshögskolans rapporter nr 80, Göteborg: Förvaltningshögskolan.