Kommunpolitikerna och kommunpolitikens spelregler

De konstitutionella frågorna har debatterats flitigt i Sverige, och det finns det som menar att förändrade politiska spelregler skulle göra demokratin bättre. I det här inlägget redovisar vi vad Sveriges kommunpolitiker tycker om olika förändringsförslag som har förekommit i dessa diskussioner. Bland annat visar vi att politikerna är mycket positiva till ökat brukarinflytande i skola och barnomsorg, men överlag skeptiska till folkomröstningar.

I tidigare inlägg har vi behandlat kommunpolitikers placering på vänster-/höger-dimensionen och deras politiska attityder i nationella och lokala sakfrågor. I de kommande inläggen redovisar vi vad politiker tycker om demokrati och hur de menar att folkstyret bäst förverkligas. Vi börjar med ett antal konkreta politiska förslag som syftar till att reformera hur demokratin fungerar i dagens kommuner.

I 2008-2009 års Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökning ställdes tolv frågor om spelreglerna för den kommunala politiken i vid bemärkelse. Som en katt bland hermelinerna ställdes också en fråga om inställningen till att genomföra fler nationella folkomröstningar. Flera av frågorna handlande om de förslag och diskussionspunkter som Grundlagsutredningen presenterade i sitt betänkande i slutet av 2008. I tabell 6 redovisas de 13 förslagen i popularitetsordning enligt balansmåttskolumnen näst längst till höger. Balansmåttet visar, precis som tidigare, andelen kommunfullmäktigeledamöter som tycker att ett förslag är mycket eller ganska bra minus andelen ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska dåligt.


Förklaring av de statistiska måtten återfinns här.

Svenska kommunfullmäktigeledamöter kan endast sägas ha satt ner foten i betydelsen att det finns en tydlig majoritetsståndpunkt när det gäller fyra av de 12 förslagen om kommunpolitikens spelregler: Det finns ett klart stöd för förslaget att öka de lokala brukarnas inflytande över skola och barnomsorg (balansmått +56) och ett lika klart avståndstagande från förslagen att avskaffa möjligheten till medborgerlig förslagsrätt (-58) och att införa ett system med kommunal parlamentarism där samtliga kommunstyrelse¬ledamöter kommer från majoriteten i fullmäktige (-58). En klar majoritet av ledamöterna är också negativa till att minska antalet förtroendeuppdrag i kommuner och landsting (-38).

När det gäller övriga åtta förslag finns däremot betydande oenigheter med stora grupper av både förespråkare och motståndare. Så har till exempel Grundlagsutredningens förslag om möjlighet till kommunala extraval något fler förespråkare än motståndare (balansmått +19) medan Grundlagsutredningens förslag om en mer tvingande form av folkinitiativ har något fler motståndare än förespråkare (-8). Värt att notera i övrigt är bland annat att det finns en positiv övervikt för förslaget att införa en procentspärr mot småpartier i kommunvalen (+17) och en positiv övervikt för förslaget att radikalt öka inslaget av personröstning i kommunvalen (+17). När det gäller de två ”eviga” frågorna om skilda valdagar för riksdags- och kommunval och om folkvalda kommunstyrelseordförande (”borgmästare”) finns det däremot något fler negativa än positiva kommunfullmäktigeledamöter (båda -16).

Åsiktsskillnaderna i spelregelsfrågor mellan kommun- och landstingsfullmäktigeledamöter är över lag små till obefintliga (tabell redovisas inte). Möjligen kan kommunfullmäktigeledamöterna sägas vara aningen mer positiva till personröstning och aningen mindre positiva till en småpartispärr i kommunvalen och till ökat brukarinflytande (skillnaden uppgår i samtliga tre fall till marginella 6 balansmåttsenheter).

Åsiktsskillnaderna mellan kommunfullmäktigeledamöter med olika partitillhörighet är som förväntat betydligt mindre i frågor om kommunpolitiska spelregler än i rikspolitiska frågor. Det genomsnittliga sambandet mellan partitillhörighet och åsikter i de åtta rikspolitiska frågorna i tabell 5 är 0,28 (Eta2) medan motsvarande genomsnittssamband för spelregelsfrågorna endast är 0,09.

Åsiktsskillnaderna mellan fullmäktigeledamöter från olika partier skiljer sig kraftigt åt mellan olika frågor. Frågorna om skilda valdagar, ökat inslag av personröstning och ett minskat antal kommunala förtroendeuppdrag kan betraktas som vänster-högerfrågor där ledamöter till vänster är negativa och ledamöter till höger är positiva. Frågan om att införa en småpartispärr i kommunvalen är av naturliga skäl storleksrelaterad med S- och M-ledamöter som klart positiva (båda +44) medan V-, Mp-, Kd- och Sd-ledamöter är klart negativa (-39, -57, -37 och -71). I de tre frågorna om folkomröstningar (nationella, kommunala och genom folkinitiativ) finner vi ett helt annorlunda och möjligen något överraskande mönster med Sd-, Mp- och V-ledamöterna som mycket positiva medan övriga partiers ledamöter är kluvna eller klart negativa.

Frågor till läsarna
Tycker Du att dagens spelregler för den lokala och regionala demokratin är de bästa tänkbara eller finns det reformer som Du menar skulle göra politiken bättre? Vilka reformer är det i så fall och varför?