Sveriges mest och minst deltagardemokratipositiva kommuner

Sveriges kommunfullmäktigeledamöter är mer positiva till renodlad representativ demokrati jämfört med representativ demokrati kompletterad med deltagardemokrati. Det opinionsläget återfinns i nästan samtliga Sveriges kommuner. Endast i Upplands-Bro finns en övervägande positiv inställning till deltagardemokrati.

Synen på representativ demokrati kontra deltagardemokrati varierar mellan Sveriges 290 kommuner. Vi har beräknat ett balansmått för varje kommun som visar andelen ledamöter som är positiva till deltagardemokratiska komplement minus andelen ledamöter som är negativa. Balansmåttet kan precis som tidigare variera mellan +100 (då samtliga ledamöter i kommunen är positiva) och -100 (då samtliga ledamöter i kommunen är negativa). I tabell 7 presenteras de tio kommuner vars fullmäktigeledamöter är mest positiva till deltagardemokrati och de tio kommuner vars fullmäktigeledamöter är mest negativa till deltagardemokrati. Resultaten för Sveriges samtliga 290 kommuner redovisas i appendix 2.

Tabell 7. Sveriges mest och minst deltagarpositiva kommuner.
Minst positiva till deltagardemokrati		Balansmått	Mest positiva till deltagardemokrati		Balansmått
1	Nordmaling	-100	1	Upplands-Bro	+10
2	Götene	-92	2	Herrljunga	+-0
3	Robertsfors	-90	3	Älvdalen	+-0
4	Karlsborg	-90	4	Perstorp	-4
5	Gullspång	-87	5	Jokkmokk	-5
6	Bjuv	-87	6	Vaxholm	-5
7	Tranemo	-85	7	Storuman	-9
8	Hultsfred	-85	8	Hällefors	-12
9	Stenungsund	-84	9	Filipstad	-13
10	Habo	-82	10	Strömsund	-13
Kommentar: Frågans formulering finns här. Balansmåttet har beräknats genom att ta andelen positiva till deltagardemokrati minus andelen positiva till renodlad representativ demokrati.

Med den frågeformulering vi har använt är det endast i Upplands-Bro (+10) och i Herrljunga och Älvdalen (båda +-0) som förespråkarna för mer deltagardemokrati inte befinner sig i minoritet bland kommunfullmäktigeledamöterna. I Sveriges övriga 287 kommuner finns fler motståndare än förespråkare till deltagardemokrati, och i Nordmaling (-100), Götene (-92), Robertsfors (-90) och Karlsborg (-90) med flera kommuner är motståndet minst sagt kompakt. Vi avstår i det här sammanhanget från att försöka klura ut vad det kan vara som förklarar den stora spännvidden i synen på deltagardemokrati mellan kommunerna i den vänstra och högra kolumnen i tabell 7. Vad vi med säkerhet kan säga är dock att spännvidden i mycket liten utsträckning (endast tre procent förklarad varians) har med partiernas skiftande styrkeförhållanden i olika kommuner att göra. Vår gissning är att det istället handlar om kommunspecifika erfarenheter av olika typer av medborgarprotester och deltagardemokratiska experiment och om förekomst respektive avsaknad av ”eldsjälar” bland förtroendevalda och tjänstemän som driver den här typen av demokratifrågor i kommunen.

Det finns samtidigt stora variationer mellan vad ledamöterna inom de olika kommunerna tycker. Våra analyser visar att inställningen till deltagardemokrati hänger samman med politiskt ansvar och erfarenhet av politiskt arbete: Kommunfullmäktigeledamöter i den styrande majoriteten är klart mer negativa till deltagardemokrati jämfört med ledamöter i opposition (-60 mot -32). Stödet för deltagardemokratin avtar dessutom med den politiska erfarenheten (-34 bland politiker med 0-6 års erfarenhet av politik mot -64 bland politiker med minst 22 års politisk erfarenhet). Båda dessa resultat, om än något svagare, återfinns inom samtliga partier, vilket innebär det inte i första hand handlar om att vissa partiers ledamöter oftare befinner sig i regeringsställning eller ha mer politisk erfarenhet.

Frågor till läsarna
Vad tror ni det är som gör att kommunerna ser så olika på avvägningen mellan representativ demokrati och deltagardemokrati? Och vad är det som gör att oppositionsledamöter, från samtliga partier, är mer positiva till deltagardemokrati än majoritetsledamöter?