Vårt förra inlägg handlade om kommunpolitikernas åsikter i rikspolitiska sakfrågor. Nu skall vi gå vidare på samma tema, men nu handlar det inte om politikens innehåll utan om formerna för dess genomförande och relationen mellan de tre politiska nivåerna.
I 2008-2009 års Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökning ingick åtta frågor som kan klassificeras som rikskommunala i betydelsen att de handlar om ansvarsfördelningen mellan stat, landsting och kommuner och om likvärdighet och utjämning mellan kommunerna men där staten (riksdagen) har beslutanderätten. Kommunfullmäktige-ledamöternas åsikter om de åtta förslagen, totalt och inom respektive parti, redovisas i tabell 4. Förslagen är rangordnade från det mest till det minst populära förslaget enligt balansmåttskolumnen näst längst till höger som visar andelen ledamöter som tycker att ett förslag är mycket eller ganska bra minus andelen ledamöter som tycker förslaget är mycket eller ganska dåligt. Graden av partipolitisering mäts här med hjälp av sambandsmåttet Eta2, där ett högt värde innebär att det finns stora åsiktsskillnader mellan ledamöter från olika partier.
Kommunfullmäktigeledamöterna är klart positiva till att verka för likvärdig service i landets kommuner (balansmått +53) och till det kommunala självstyret i form av att minska statens inflytande över kommunernas verksamhet (+45). Samtliga partiers ledamöter är positiva till likvärdig service i landets kommuner, men V-, S- och MP-ledamöter (+82, +71 respektive +65) är betydligt mer positiva än framförallt M-ledamöter (+16). När det gäller det kommunala självstyret är det istället de borgerliga partiernas ledamöter som är mest positiva (balansmått mellan +71 och +47) medan ledamöterna från V (-2), Mp (+21) och S (+26) har en mer ljum inställning.
De två frågorna om att förhindra företag med vinstsyfte att driva sjukhus (+9) och att begränsa möjligheterna till utförsäljning av kommunala bostadsbolag (+4) är som förväntat två tydliga vänster-högerfrågor (Eta2=0,59 respektive 0,51) som delar ledamötsopinionen nästan mitt itu: Vänsterpartiets och Socialdemokraternas ledamöter (+88 och +77 respektive +81 och +71) är mycket positiva medan de borgerliga ledamöterna och framförallt M-ledamöterna (-83 och -80) är mycket negativa. Förslaget om att minska den ekonomiska utjämningen mellan kommuner och landsting med hög och låg skattekraft (-18) är också svagt vänster-högerrelaterat, men här är det enbart M-ledamöterna som är svagt positiva medan övriga partiers ledamöter är klart eller svagt negativa.
Tre av de rikskommunala frågorna handlade om landstingens och regionernas uppgifter inom ramen för flernivådemokratin. Bland kommunfullmäktigeledamöterna finns, som förväntat, en negativ inställning till att överföra uppgifter från kommunerna till landstingen/regionerna (balansmått -33). Däremot finns det en svagt positiv inställning till att överföra uppgifter från staten till landstingen/regionerna (+16) men också, något märkligt, till avskaffa landstingen (+17). De två frågorna om att överföra statliga uppgifter till landstingen och att avskaffa landstingen är visserligen negativt korrelerade (-0,16, Pearsons r), men det är samtidigt 18 procent av samtliga kommunfullmäktigeledamöter som både vill överföra uppgifter från staten till landstingen och avskaffa landstingen. Vår bästa gissning är att detta resultat till stor del handlar om ledamöter som inte vill avskaffa den regionala beslutsnivån men väl ersätta landstingen med större regioner. I enlighet med en sådan tolkning finns det knappast något svagt positivt stöd för att avskaffa den regionala beslutsnivån i Sverige (som frågan om att avskaffa landstingen indikerar) utan förmodligen ett åtminstone svagt stöd för att behålla den beslutsnivån.
Frågor till läsarna
Vad tror ni det beror på att så många av ledamöterna svarar att de vill avskaffa landstingen? Är de kritiska mot de nuvarande landstingen och vill införa storregioner – eller gäller kritiken hela den regionala nivån?
Inlägg
Det är de borgerliga blocket som är positiv till att avskaffa landstingen. Gissar att det sammanfaller med idén om patientens val och privatisering av sjukvård. Antar att bedömningen är att när detta fungerar fullt ut har landstinget ingen funktion.
SvaraRadera