Kommuner längst till vänster och höger

Hur stor är den ideologiska spännvidden mellan Sveriges kommuner? I det här inlägget redovisar vi vilka kommuner som befinner sig längst till vänster respektive längst till höger efter hur de enskilda kommunfullmäktigeledamöterna placerat sig på den ideologiska vänster-högerdimensionen. Överkalix och Vellinge återfinns längst till vänster respektive längst till höger. I mitten hittar vi Valdemarsvik och Götene.

Som tydligt framgått i våra två tidigare inlägg finns det en stark koppling mellan kommunpolitikernas partitillhörighet och deras ideologiska vänster-högerposition. Det är därför inte ett dugg förvånande att kommunfullmäktigeledamöter i kommuner med starkt röststöd för vänsterpartier befinner sig genomsnittligt klart till vänster medan kommunfullmäktigeledamöter i kommuner med starkt röststöd för partier till höger befinner sig genomsnittligt klart till höger.

Men det som förvånar är hur stora dessa skillnader faktiskt är. I tabell 2 presenteras de tio kommuner vars fullmäktigeledamöter i genomsnitt har placerat sig längst till vänster och de tio kommuner vars ledamöter har placerat sig genomsnittligt längst till höger. Eftersom andelen ledamöter som har besvarat enkäten varierar något mellan olika kommuner har vi viktar resultaten genom att tilldela de icke svarande ledamöterna den genomsnittliga vänster-högerpositionen för de svarande partikamraterna i samma kommun. Motsvarande kommunmedeltal för Sveriges samtliga 290 kommuner redovisas i Appendix 1.

Tabell 2. Kommuner längst till vänster och höger.
Mest vänster	Kommun	Viktat medelvärde	Mest höger	Kommun	Viktat medelvärde
1	Överkalix	2,5	1	Vellinge	7,9
2	Arjeplog	2,9	2	Danderyd	7,5
3	Malå	3,0	3	Lidingö	7,1
4	Degerfors	3,2	4	Täby	7,1
5	Skellefteå	3,2	5	Mullsjö	6,7
6	Fagersta	3,3	6	Hörby	6,6
7	Dorotea	3,3	7	Sollentuna	6,5
8	Ragunda	3,4	8	Ekerö	6,3
9	Gällivare	3,4	9	Lomma	6,2
10	Pajala	3,4	10	Vaxholm	6,2
Tabellen visar kommunmedelvärden för enkätfrågan: ”Man talar ibland om att politiska åsikter kan placeras in på en vänster-högerskala. Var någonstans skulle du placera dig själv på en sådan vänster-högerskala?” Medelvärdena har viktats för att undvika snedfördelning på grund av olika svarsfrekvens bland partierna.

Tio-i-topp-listorna över Sveriges mesta vänster- respektive högerkommuner rymmer inga egentliga överraskningar: vänsterkommunerna, med Överkalix (vänster-högermedelvärde 2,5), Arjeplog (2,9) och Malå (3,0) i toppen, återfinns, med undantag för bruksorterna Degerfors och Fagersta, långt norrut; högerkommunerna, med Vellinge (7,9), Danderyd (7,5) och Lidingö (7,1) i toppen, återfinns, med undantag för Mullsjö, i Skåne och i Stockholmstrakten.

Det som fascinerar mer är istället det stora vänster-högeravståndet mellan olika kommuner – från den tydliga vänsterpositionen 2,5 i Överkalix till den tydliga höger-positionen 7,9 i Vellinge. Den statliga politiken för kommuner och landsting syftar till att skapa likvärdiga förutsättningar och förhållanden för alla kommuninvånare i Sverige. Men hur det faktiskt blir med den saken när många kommuner styrs utifrån vitt skilda ideologiska värderingar borde definitivt vara värt ett närmare studium.

Makt drar politiker åt höger

Finns det skillnader i ideologisk vänster-högerposition mellan kommunpolitiker i majoritetsställning och opposition respektive mellan kommunpolitiker med och utan uppdrag som kommunstyrelseledamot? Är det som Mays lag föreskriver att makt och ansvar drar politiker mot mitten?

I vårt föregående inlägg visade vi att kommun- och landstingsfullmäktigeledamöter tar ut de ideologiska svängarna mer än riksdagsledamöter, vilket stämmer överens med Mays lag för ideologiska inompartiskillnader (May 1973) som förutsäger att ett partis mellanskikt i form av medlemmar och aktivister (kommun- och landstingspolitiker) är mer radikala än partiets toppskikt och ledning (riksdagsledamöter).

En ytterligare möjlighet att pröva Mays lag, men nu inom gruppen kommunpolitiker, är att jämföra kommunstyrelseledamöter med övriga ledamöter inom respektive parti och att jämföra kommunfull¬mäktige¬ledamöter i ”regeringsställning” (den styrande majoriteten) med kommunfullmäktigeledamöter i opposition inom respektive parti. Tanken är i båda fallen att ledamöter med ett direkt ansvar för den förda politiken i kommunen tvingas inta en mer samarbetsinriktad och därmed mindre radikal position närmare mitten på vänster-högerskalan jämfört med ledamöter utan direkt politiskt ansvar (se tabell 1).

Mays lag kan med lite god vilja sägas få ett visst om än inte alls lika starkt stöd även i dessa analyser. Inom Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet befinner sig kommunstyrelse¬ledamöter genomgående något närmare mitten på vänster-högerskalan än icke KS-ledamöter (0,3, 0,2 respektive 0,1 enheter) medan det omvända däremot gäller för Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna (0,2 respektive 0,1 enheter); inom Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet finns det ingen skillnad i vänster-högerposition mellan KS-ledamöter och icke KS-ledamöter.

När det gäller skillnaden mellan att befinna sig i regeringsställning och opposition återfinns stödet för Mays lag framförallt bland partierna till vänster. Inom Miljöpartiet (0,4 enheter), Vänsterpartiet (0,2 enheter) och Socialdemokraterna (0,2 enheter) befinner sig kommunpolitiker i regeringsställning något närmare mittpunkten jämfört med kommunpolitiker i opposition. Minimalt stöd för Mays lag finns här även inom Centerpartiet och Folkpartiet där ledamöter i regeringsställning befinner sig 0,1 enheter närmare mitten jämfört med ledamöter i opposition. Mönstret inom Moderaterna (0,1 enheter) och framför allt inom Kristdemokraterna (0,4 enheter) går däremot tvärt emot Mays lag. Moderata och framförallt kristdemokratiska kommunfullmäktige¬ledamöter i regeringsställning befinner sig med andra ord till höger om kommunfull¬mäktige-ledamöter i opposition inom respektive parti, vilket framgår av figur 1.

Figur 1: Kommunfullmäktigeledamöter i regering och opposition placerar sig på vänster-högerdimensionen.

Resultaten från analyserna av de ideologiska inompartiskillnaderna bland Sveriges kommunfullmäktigeledamöter kan, som sagt, med lite god vilja tolkas som ett visst stöd för Mays lag. Men resultaten stämmer minst lika väl, eller till och med ännu mer väl, överens med vad som skulle kunna kallas ”lagen” om att makt och ansvar drar åt höger: När det gäller skillnaden mellan KS-ledamöter och övriga ledamöter befinner sig KS-ledamöterna i fem fall av nio till höger om icke KS-ledamöter, i tre fall på samma position som icke KS-ledamöter och i ett fall (Folkpartiets 0,1 enheter) till vänster om icke KS-ledamöter.

När det gäller skillnaden mellan ledamöter i regeringsställning och ledamöter i opposition befinner sig ledamöter i regeringsställning i sex fall av åtta (Sverigedemokraterna saknar ledamöter i regeringsställning) till höger om ledamöter i opposition (undantagen är Centerpartiet och Folkpartiet, båda 0,1 enheter). Mönstret där makt och ansvar drar åt höger skulle med normativa vänsterglasögon kunna uttydas som att makt leder till etablissemangs¬anpassning medan det med normativa högerglasögon skulle kunna tolkas som att politiskt ansvar tvingar fram en anpassning till verkligheten.

Fråga till läsarna

Vad tror ni det beror på att makt drar kommunpolitiker åt höger? Kommentera och diskutera gärna.

Referenser

May, John (1973): "Opinion Structure of Political Parties: The Special Law of Curvilinear Disparity" Political Studies 21(2): 135-151.

Kommunpolitiker till vänster och höger

Politikers positioner längs den ideologiska vänster-högerdimensionen är utan tvekan den enskilt viktigaste förklaringen till vad de tycker i olika samhällsfrågor. Vi vet ungefär hur politiker från olika partier brukar placera sig längs vänster-högerdimensionen. Men vilka skillnader finns mellan riksdagsledamöter och ledamöter i kommun- och landstingsfullmäktige?

Ideologisk vänster-högerposition har vi i undersökningen mätt på traditionellt sätt genom att be kommun­politikerna att placera sig på en vänster-högerskala med värden från 0 till 10 där 0 står för ”klart till vänster”, 5 för ”varken vänster eller höger” och 10 för ”klart till höger”. I motsvarande undersökningar med riksdagsledamöter och medborgare har vi vant oss vid en genomsnitts­position kring mittpunkten 5: I 2006 års riksdagsundersökning var den genomsnittliga vänster-högerpositionen 5,2, det vill säga strax till höger om mitten (Brothén & Holmberg 2010) och i 2006 års väljarundersökning var medelvärdet också 5,2 (Oscarsson & Holmberg 2008).

Det är därför med viss förvåning som vi konstaterar att både kommun­politiker (4,8) och landstingspolitiker (4,8) i genomsnitt placerar sig något till vänster om mittpunkten. Kommunpolitikernas relativa vänsterposition skulle eventuellt kunna bero på en allmän vänsterförskjutning mellan undersökningsåren 2006 och 2008. Men den förklaringen tror vi mindre på eftersom det inte finns någon sådan signifikant förskjutning bland medborgare mellan 2006 och 2008 mätt med SOM-institutets femgradig skala från 1 ”klart till vänster” till 5 ”klart till höger” (medelvärdet i SOM-undersökningarna är 3,0 2006, 3,0 2007 och 3,0 2008).

Förklaringen till kommun- och landstingspolitikernas relativa vänsterposition tror vi istället har att göra med att de till skillnad från riksdagsledamöter och slumpmässiga medborgarurval helt enkelt inte är, och inte heller är tänkta att vara, riksrepresentativa. Kommunpolitiker är visserligen representativa för sin respektive kommun samtidigt som större kommuner har något fler fullmäktigemandat än mindre (101 mandat i Stockholms kommun mot 31 mandat i de minsta kommunerna). Men variationen i befolkningsstorlek mellan olika kommuner är betydligt större än variationen i antal fullmäktigemandat, vilket innebär att det finns fler politiker per invånare i befolkningsmässigt mindre kommuner.

Kommun- och landstings­politikernas relativa vänster­position handlar med andra ord om att de, med riksrepresentativa glasögon sett, i stor utsträckning kommer från befolkningsmässigt mindre kommuner och landsting där partier till vänster av tradition har ett starkt röststöd. 

Den mer spännande frågan om kommunpolitikernas vänster-högerposition är därför om mönstret med kommun- och landstingspolitiker relativt sett till vänster om riksdagspolitiker kvarstår eller försvinner när vi genomför analysen inom respektive politiskt parti. 

En ytterligare möjlighet i det sammanhanget skulle kunna vara att kommun- och landstings­politiker befinner sig till vänster om sina riksdagsledamöter inom partier till vänster medan kommun- och landstingspolitiker befinner sig till höger om sina riksdagsledamöter inom partier till höger. Ett sådant mönster kan sägas stämma överens med det som brukar kallas för John Mays lag för ideologiska inompartiskillnader. Mays lag förutsäger att ett partis mellanskikt i form av medlemmar och aktivister (här kommun- och landstingspolitiker) är mer radikala än partiets toppskikt och ledning (här riksdagsledamöter) och även mer radikala än partiets sympatisörer och väljare (se t ex May 1973).

Det är sedan tidigare väl belagt att riksdagsledamöter till vänster befinner sig till vänster om sina väljare medan riksdagsledamöter till höger befinner sig till höger om sina väljare (se t ex Esaiasson & Holmberg 1996; Brothén & Holmberg 2010). I vilken utsträckning Mays lag även kan sägas gälla för förhållandet mellan riksdagspolitikers och kommunpolitikers ideologiska vänster-höger­positioner redovisas i figur 1.


Figur 1. Ledamöterna i riksdag, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige placerar sig själva på vänster-högerskalan (medelvärde 0-10, 0 klart till vänster, 5 varken vänster eller höger, 10 klart till höger).

Kommentar: Enkätfrågan löd: ”Man talar ibland om att politiska åsikter kan placeras in på en vänster-högerskala. Var någonstans skulle du placera dig själv på en sådan vänster-högerskala?”

Den del av Mays lag som säger att partiets toppskikt (riksdagspolitiker) skall vara mindre radikalt än partiets mellanskikt (kommun- och landstingspolitiker) får stöd inom samtliga sju riksdagspartier även om skillnaderna för Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet är begränsade. Det genomsnittliga avståndet på vänster-höger­skalan mellan riksdags- och kommunfullmäktigeledamöter är störst för i tur och ordning Vänsterpartiet (1,1 skalenheter), Socialdemokraterna (0,9), Moderaterna (0,7) och Miljöpartiet (0,4). Inom Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet placerar sig kommunpolitikerna klart till vänster om riksdagsledamöterna medan de moderata kommun­politikerna placerar sig klart till höger om sina riksdagsledamöter.

I nästa inlägg kommer vi att pröva om Mays lag även gäller inom gruppen kommunfullmäktigeledamöter, det vill säga om kommunfullmäktigeledamöter i kommunstyrelsen och i den styrande majoriteten tenderar att dra in mot mitten på vänster-högerskalan, eller om dessa ledamöter i maktposition snarare tenderar att ta ut de ideologiska svängarna.

Fråga till läsarna

Vår fråga till er är om ni känner igen er i den här beskrivningen. Vad tror ni de här skillnaderna beror på? Kommentera och diskutera gärna med hjälp av kommentarsfunktionen nedan.

Referenser
Brothén, Martin & Sören Holmberg (red) (2010, kommande): Folkets Representanter.

Esaiasson, Peter & Sören Holmberg (1996): Representation from above. Members of parliament and representative democracy in Sweden. Aldershot: Dartmouth.
May, John (1973): Opinion Structure of Political Parties: The Special Law of Curvilinear Disparity. Political Studies 21: 135-51.

Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2008): Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006. Stockholm: Norstedts Juridik.